Josefin Pralin

Tillbaka lutad i min stol här hemma, sitter jag ensam och lyssnar på musik. Det känns helt underbart när man fylls av en upprymd känsla och önskar att sången aldrig kommer ta slut.
Imorgon är det skola igen. Det är synd att helgerna går så fort, dagarna är redan inne i november.

Tro mig, jag minns och tårarna rinner än. Jag antar att det är enklare att inte ha någonting alls. Det är svårt att sakna någon i guld.

Tänk om du fick en önskan att önska vad du vill.

Det finns ingen människa som någonsin kommer lyckas undersöka varje liten del av världen. Trots sin ansträngning kommer fortfarande några dammkorn ligga gömda i hörnet. Världen är ändå bra liten.
I hopp om att en dag bryta sig fri från det ångestfyllda galler som omsluter världen, tror jag att nyckeln till frihet är helt bortblåst. Det du fångade i din hov som liten och gömde i en liten låda bevaras numera i eldens låga. Det är bortglömt.

Jag får fel ord att rimma. Tyvärr.

Vistelsen blev inte långvarig. Det tog inte mer än ett par ord för att bli övertygad. Jag lämnar därför en bra början och fortsätter min väg.

Det är inga problem att gråta. Bara vi är tillsammans.

Trassel, trassel, trassel. Sitter och försöker trassla ut mitt halsband, som av någon anledning har blivit halvförstört av att ha varit klämd längst ner i min väska. Lite klurigt, och jag är nästan beredd att ge upp och gå till skolan utan halsbandet. Första dagen i skolan och som tur är har jag en underbar vän att hålla i handen.

Vi hörs.

Sömnsvårigheter. Den här tidiga timmen börjar med Nada Surf.
Nu ska jag tillbaka till min tekopp. Hej.

Det hör nog till det mysigaste av sommaren att sova under stjärnhimlen på en studsmatta. Känna värmen från din hud och skratta åt allt det omöjliga som kan bli möjligt. Vi som fick en hel regelbok uppläst. Det roligaste var att se det busiga uttrycket i dina ögon.

För att inte ta upp det dramatiska i bakgrunden. Kanske ska man inte lita på att allting är glömt.

Det var väldigt roande att spendera sin dag under en brygga tillsammans med en söt vän och en glassbunke. För att inte ta upp allt man kan prata om. Som alla miner jag kan göra när man inser att glassen är för kall, just för att dom är roliga. Du får mig trots allt att skratta när allting är fel.

En låt som påminner om mysiga känslor går just nu på radion. Även om du inte vet om det, ler jag för varje gång jag kan andas in hur du luktar och känna mig alldeles lycklig. Precis för att man önskar att det varar i all evighet, bara för att få höra ditt hjärta slå lite längre.

En full packad väska står mitt på golvet och bredvid ligger en hög med kläder som inte fick plats. Tidigt imorgon åker jag till Mallorca. Jag längtar faktiskt, kanske lite för mycket.

Man blir trots allt glad av att vakna och se att solen skiner bakom husknuten. För ett ögonblick fick jag lust att slänga mig i gräset och lista ut vilka figurer som molnen formar i ögonvrån. Först ska jag bara trycka ner det sista av min packning i väskan.

Lycklig för en stund. Jag tänker börja le igen.
Nu ut i solen och spring.

Med tanke på den senaste timmen har nog min klocka plötsligt stannat. Inget som jag lägger märke till, men jag som vaknade vid 5 imorse har nyss gjort en kopp te. Det finns också roligare sätt att roa sig på än att stirra in i en vägg och att balansera sin mobil på ett askfat.

Idag blev jag rädd. Som när du lovade mig att aldrig vara den sista som älskar mig.